Publicerad i Nya Wermands-Tidningen 03 mars 2021

Nu har vi gått in i guldoxens år, ett år som enligt kinesisk mytologi ska bringa rikedom och goda skördar. Men vad ska man satsa på för att fylla spargrisen på bästa sätt?

Enligt vad jag snappat upp från Kina så låter det som att satsa på grisar vore en bra affär. Det grundar sig på att svinpesten härjade hårt och gjorde att den småskaliga grisuppfödningen i stort sett eliminerades, i vissa områden finns det inte ens avelsgrisar att få tag i. Samtidigt vågar uppfödarna inte göra stora investeringar av rädsla för att förlora sina pengar.

Eftersom kineser helst äter griskött så har priserna skjutit i höjden. Genom att allt fler människor lyfts upp ur fattigdomen och vill unna sig kött, så räknar man med stor efterfrågan och vidtar därför förmånliga politiska åtgärder. Om man kan ta sig genom byråkratins djungler, så finns det nog goda utsikter för export av griskött till Kina, en del internetjättar har visst redan givit sig in i den branschen.

Ett annat affärsområde där man förutspår ökad efterfrågan är inom friskvård. Tidigare har friskvården varit inriktad mot medelålders och äldre människor, men nu har fler och fler ungdomar börjat intressera sig för detta. Stressen på arbetet kombinerat med miljöproblem och dåliga levnadsvanor kan orsaka fysisk och psykisk ohälsa även för yngre människor. Pandemin har ju också bidragit till ökat intresse för hälsovård.

Andelen äldre ökar snabbt i Kina, vilket ökar behovet av äldreomsorg. Traditionellt har ju barnen tagit hand om sina gamla föräldrar, men en följd av ettbarnspolitiken är att en liten familj kanske måste ta hand om 4 svärföräldrar. Dessutom bor man ofta inte i samma stad, den yngre generationen kan ha tvingats flytta till någon storstad för att hitta jobb. Detta sammantaget resulterar i att man inte kan ta hand om den äldre generationen hemma. Samtidigt vill man erbjuda de äldre en bra tillvaro, vilket gör att det finns stor efterfrågan på äldreomsorgstjänster av samma typ som vi har här.

Kinesiska föräldrar satsar ofta stora pengar på att låta barnen (även i låg och mellanstadiet) få privatundervisning på kvällar och helger. Undervisningen går ofta ut på att lära sig saker utantill, istället för att skapa förståelse och sätta saker i rätt sammanhang. Där finns det stora behov där svenska utbildningsföretag kunde göra en insats för de stackars barnen.

Gott Nytt Guldoxens År!