Publicerad i Nya Wermands-Tidningen
18 mars 2020

Kris och möjlighet hör alltid ihop anser man i den daoistiska filosofin. Allting har två sidor, det är positivt eller negativt, beroende på hur man ser på saken. Coronavirus har ju orsakat stora negativa konsekvenser, många döda och sjuka, många förlorar jobbet och inkomstkällan. Det är tufft för många företag, speciellt små företag med små marginaler att klara av utgifter såsom lokalhyra och löner. De införda reserestriktionerna och långa väntetider för tillstånd för att starta upp gör att många kinesiska företag inte kan komma igång efter nyårsledigheten. Det här får ju konsekvenser också här i västvärlden, många fabriker här är ju beroende av komponenter från Kina för sin produktion.  Nu ser man hur skör den moderna värdekedjan är, det behövs bara att en kugge brister så stannar hela maskineriet.

Den rådande situationen har samtidigt tvingat till snabba förändringar och åtgärder. På bara 24 dagar har mitt gamla företag (SINOPEC, ett oljeraffinaderi och kemitekniskt företag) startat upp en helt ny godkänd produktionslina för tillverkning av skyddsmasker så att man täcker behovet för hela Gansu provinsen med ca 26 miljoner invånare. 

Digitaliseringstakten ökar ännu snabbare.  Man snabbar på implementering av ”smart-city” lösningar med trafiksäkerhet, transport, beredskap och informationsinsamling för att ta fram beslutsunderlag för förebyggande åtgärder. Detta för att man i framtiden inte ska behöva ta till så drastiska åtgärder som att isolera en hel stad med drygt 11miljoner invånare. Eftersom barnen inte kan gå i skolan, så har skolor snabbt börjat använda metoder för undervisning över internet. I min gamla hemstad (som ligger långt från Wuhan) har man bevakning så att inga obehöriga får komma in på gården och bara en i familjen får gå ut och handla mat. Det har gjort att internethandeln har ökat kraftigt, man kan nu beställa varor som levereras direkt till en hylla utanför huset. På så sätt kan man få hem varor utan att ha kontakt med andra människor som kan vara smittbärare. En av mina kompisar reflekterade att” förut var vi rädda för spöken, men nu är vi rädda för människor”.

Restaurangerna har det naturligtvis svårt nu, men att man måste stanna hemma gör ju att man umgås mer med familjen. Vem vet, man kanske upptäcker att ens partner faktiskt är riktigt trevlig.

En annan effekt är att många ändrar fokus i livet, man börjar prioritera hälsa och upplevelser mycket högre. Det delas för fullt just på kinesiska sociala media en kommentar, ”Vi var så upptagna att tjäna pengar och trodde att det är det var viktigast. Nu börja man förstå att kunna leva ett hälsosamt liv är det viktigaste”.

När den här krisen är över kommer det nog vara många kineser som vill komma ut i naturen för att uppleva frid och harmoni. Det har vi ju gott om här i Värmland.